Vinter i min lägenhet?

Strosade hemåt ikväll i kylig vind bland fallande löv. Eller förresten, glöm strosandet.. jag gick faktiskt ganska fort, annars hade jag troligtvis frysit ihjäl och det ville jag inte. Faktum är att jag är väldigt glad över att vara vid liv och ha hälsan i behåll.

Åkte till Hudik i torsdags. Klippte mig, gjorde stan och fikade på fredagen med Helena. Hämtade Henrik och på kvällen var det dansmara. Var inte riktigt på g för att bjuda upp, så mest dansade jag nog med Henke. Fast kvällen var rätt skoj ändå.

Lördagen gick vi stan igen. Vi var riktigt duktiga allihopa på att shoppa. Och så lite fika ovanpå. Fika är en viktig del. På kvällen var det dansmara igen. Bra band, fortfarande inte på g för att bjuda upp, men fick dansa en del ändå. Konstaterade att killar ÄR konstiga. Få se om det börjar dyka upp sms igen. Och har jag bjudit in någon, så drar jag inte tillbaka den sen. Även om jag borde.

Kl 02.00 när de sista lugna låtarna spelade och alla visste att de sista snabba extralåtarna skulle komma.

Helena och jag står med ryggen till stora dansgolvet där många dansar sista lugna, banden turas om att spela och alla laddar för sista buggen. Framför oss, på lilla dansgolvet, har man dragit ur sladden till högtalarna och tänt lyset i taket. Mitt på dansgolvet kämpar några med att först få liv i, och sedan behålla livsgnistan, i en tjej. När hon var blåvit i ansiktet, stirrandes upp i taket, trodde vi det var slut. Tur att det finns människor som vet vad de ska göra och finner sig att göra det också. När ambulanspersonalen kom hade hon fått lite färg igen i ansiktet. Det skulle vara skönt att få veta att hon klarade sig och att allt gick bra. Och världens största ros till alla människor som gjorde att det blev möjligt?!